Smärtfri upplevelse

Dagen började redan långt innan klockan ringde, då solen letade sig in i genom springan som bildats av det öppna fönstrer. Ett slags lyckorus infann sig och sömnen var som bortblåst. Våren är verkligen här för att stanna och livet leker. Blir ibland irriterad på mig själv och min bristande förmåga att ta åt mig av livets goda och njuta och vårda det underbara jag har. Skratt och fnitter blandades med utbyte av seriösa tankar när L äntligen behagade vakna. Underbart att få en sovmorgon tillsammans där ingen behöver stressa iväg till dagens alla måsten.

Två avsnitt av Ugly Betty tittades på innan duschen och verkligheten utanför lägenhetens skyddande väggar väntade. Handledarmöte med Bodil stod först ut på schemat vilket avklarades smärtfritt. Inget behov av rädsla för att ej bli godkänd inför opponering behövs, vilket lugnade mina stackars nerver. Körde ut mot Enviken där pappa väntade med god mat. Kökssoffan lockade och en liten tupplur efter maten satt inte fel. Inspirationen som varit total dom senaste dagarna är idag spårlöst försvunnen. Den bärbara datorn har inte ens startats idag, då vetskapen om att oöverkomliga skrivsvårigheter kommer att råda. Konstiga blickar från pappa när försök att förklara innebörden av skrivkramp gjordes, men utan större resultat. Mitt huvud snurrar av allt uppsatstänkande och dagen kommer av den anledningen bli fri från dess plågor med förhoppning om att morgondagen ska medföra nya friska tag. Helgen är vigd åt flera timmars arbete, men sanningen är nog den att det inte hinns med. Imorgon ska vikarie försöka ordnas så tidspressen lättar något.

Försvunne M verkar varit (observera tempusböjningen då han högst troligt dessvärre ej är vid liv längre....så sjukt äckligt tragiskt så man nästan blir arg!) fast besluten om att inte vilja bli hittad igen, eller i alla fall att göra det svårt för sina nära och kära. Alla poliser, alla från hemvärnet och många frivilliga har numera återgått till sina vardagliga sysslor. Det är tyst i den lilla byn och på ytan är det som att ingenting har hänt. Helikoptern som under så många dagar sakta sakta åkte över hustaken har nu tystnat och lämnat oss för nya uppdrag. Mitt hjärta lider med mamman D som är en otroligt snäll och god människa. Ingen borde utsättas för en tortyr som denna. att inte veta.

Rastlösheter infinner sig i min kropp och tanken på att överge den lilla söta byn för denna gång finns där. Imorgon måste en hel del ärenden avklaras innan jag kan styra ut tillbaka hit till min tillflyktsort. L ska skriva teoriprov där jag måste identifiera honom, fälgen som tydligen var skev ska lämnas in på verkstad, L ska lämnas av på jobbet, boken på biblioteket och nycklar ska kopieras. Hoppas inspirationen efter allt detta infinner sig så jag hinner få analys och diskussionsdelen avklarad. Känner att den måste skrivas om, då tröttheten var för stor igår när den skrevs.

///S

Long time no see

Länge sen sist nu, men bättre-sent-än-aldrig-uttrycket räddar mig och förlåter mina brister när det kommer till en uppdaterad blogg. Mycket har hänt sedan sist, både i skolväg och annat.

den obarmhärtige mur av uppsatsångest växte sig tillslut för hög för att jag skulle orka stå emot. storrensning bland mina måsten gjordes och flera kilo sten rasade efterlängtat ifrån mina tidigare så nedtyngda axlar. Imorgon är det enbart en vecka kvar tills dess att uppsatsutkastet ska vara inlämnat. och jag är redo. känns underbart skönt att veta att det på min dator (en backup finns även på usb-minnet... blir lätt lite nervis över datakrasch...) finns 23 sidor uppsats som enbart måste utvecklas några sidor till för att sedan bara behöva lite finputsning för att bli redo för inlämning. Förra handledarmötet gick smärtfritt och imorgon står nästa på schemat. Hoppas det fortskrider lika lindrigt bara. Men det tror jag. Och skulle det inte göra det får jag väl helt enkelt dona om lite.

Är så mycket att rapportera om, men orken tryter och ögonen är tunga. Ska försöka göra en dundersnabb catch-up-resumé över det viktigaste.

Handledarutdelningen med bowling var skoj, mer skoj än jag trott och ett plus i kanten till mig som vann (???) på min bana, guldkant till Erik som hade dubbelt så många poäng som jag på banan brevid. Emelie heter min handledare och hon verkar grym. Kåren lockade med hiphop och r´n´b-kväll men det hela fick dessvärre lov att avbokas då jobbet kallade. Lilla söta skrivborshörnan var överskattad och min skrivlust hittades tillslut i underbara byn Enviken. Valborg hette min granne som liten och i år spenderades denna helg på Östra skolans fotbollsplan där brännboll stod på schemat. Skrattattackerna avlöste varandra, speciellt när farbrorpolisen utsåg Gurra till förste städare. Grillning hos Svensson och förvånansvärt tidig kväller efter det. InHouse-projekten har lyst med sin frånvaro, men glad är jag ändå eftersom uppsatsen för tillfället behöver all min uppmärksamhet. Magasinet imponerades tydligen lika mycket som Marit och Razter av vår kampanj om Magasinet som gjordes under reklamproduktionskursen. Ett samarbete ska inledas då de planerar en expo-månad i september. Hur galet kul som helst. Nåt att se fram emot efter redan i förvägden misslyckade sommaren som måste tillbringas på bensinstationen istället för på ett mer branschanpassat sommarjobb som drömmarna drömde om. Dock var mailet från respondent Erik på Stora Enso glädjande då han frågade efter en MK-student att projektanställa under sommare för att strukturera upp en del av deras intranät. strukturera är mitt mellannamn, men rädslan att misslyckas är total och självförtroendet sviker mig allt för ofta när det ställs på prov. Skylla mig själv får jag och jobbet går till någon annan. Men det värmer ändå i hjärtat att veta att jag fanns där i hans åtankar när jobbet kom på tal. I övrigt finns inte mer att rapportera än att jag tvingats ställa in sommarens planerade resa till Island där besök hos kusin T var planerat. Allt hinns inte alltid med, men däremot hinns det varje morgon med en töntwalk runt Kålgår´n där jag numera ingår i den sammiskrets som tidigare enbart bestått av äldre damer med svarta små pudlar. Genomsnittsåldern har nu sänkts betydligt i och med att jag joinat dom. Med svetten lackandes i det rödblommiga facet och med musik dunkandes i öronen ler vi artigt mot varandra innan jag stressar vidare och dom lunkar på åt andra hållet. Och imrgon möts vi igen.

Tror det var about it.... påminn mig om jag glömt något... :)

Over and out//Stina